Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter.
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Har typ nyss ätit frukost men är fortfarande ashungrig. Men eftersom jag deffar inför kvällen-med-den-tighta-klänningen får min mage fortsätta skrika efter typ godis och mackor, den kommer iallafall inte få nåt annat än vatten. sådäså!
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Igår var det lördag och vi kollade lite på film. Redan när vi satte igång filmen var jag typ astrött och ville egentligen gå och lägga mig. När filmen var slut, kl 20.30, diskade jag upp våra tekoppar, borstade tänderna och gick och la mig. Vilken partytjej. Maja ringde och väckte mig runt 23-tiden och jag minns det knappt, eftersom jag typ halvsov genom hela samtalet. Undrar fortfarande om hon eller jag fick ut nåt av det där samtalet. Minns att jag mest ville lägga på och somna om.
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Är uppe i någonslags titta-på-praktikperiod och har skumma uppgifter att göra. En från förra veckan som jag verkligen inte förstår hur jag ska få till. Jag la ner mitt artikelsökande och -läsande efter knappa tio minuter. Dessutom vill jag förbereda mig inför operations- och anestesipraktiken nästa vecka. Men det är samma sak där. Jag typ öppnar boken och ska läsa om anestesi, men vill bara lägga mig i sängen och gråta/sova/kolla på film istället.
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Jag ångrar lite att jag tackade nej till Lottas förfrågan om att åka till IKEA och shoppa upp alla pengar på värmeljus, vinglas och soffkuddar. Men jag skulle fått sån ångest över att dagen inte blev så som jag planerade att jag skulle ta mig igenom den. (med högproduktivt plugg och ett besök på friskis & svettis)
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Kollar runt på några klasskompisars bloggar, kollar runt på statusuppdateringar på fejsbokk och det verkar som att alla har så jävvla underbara praktikplatser och är så jävvla skitduktiga på att sätta PVK och KAD och ta venprover och gulligulla med patienterna. Det ger mig ännu mer ångest över att jag har världens jävla otur och får sämst praktikplatser. Dessutom vet jag helt säkert att jag kommer vara tvungen att försöka minst en miljard gånger innan jag kommer lyckas med alla medicinsktekniska uppgifter och handledarna kommer tycka att jag är totalt inkompetent som inte ens kan prata med patienterna, eller klara av ens den enklaste uppgiften. Detta gör mig jävligt nervös, gråtfärdig, ambivalent, apatisk och trött. Så jag unnar absolut inte alla andra att ha det hur bra som helst och att va skitduktiga.
Hur orkar människor leva i över hundra år? Detta är för mig ett mysterium.
Väl mött
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Igår var det lördag och vi kollade lite på film. Redan när vi satte igång filmen var jag typ astrött och ville egentligen gå och lägga mig. När filmen var slut, kl 20.30, diskade jag upp våra tekoppar, borstade tänderna och gick och la mig. Vilken partytjej. Maja ringde och väckte mig runt 23-tiden och jag minns det knappt, eftersom jag typ halvsov genom hela samtalet. Undrar fortfarande om hon eller jag fick ut nåt av det där samtalet. Minns att jag mest ville lägga på och somna om.
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Är uppe i någonslags titta-på-praktikperiod och har skumma uppgifter att göra. En från förra veckan som jag verkligen inte förstår hur jag ska få till. Jag la ner mitt artikelsökande och -läsande efter knappa tio minuter. Dessutom vill jag förbereda mig inför operations- och anestesipraktiken nästa vecka. Men det är samma sak där. Jag typ öppnar boken och ska läsa om anestesi, men vill bara lägga mig i sängen och gråta/sova/kolla på film istället.
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Jag ångrar lite att jag tackade nej till Lottas förfrågan om att åka till IKEA och shoppa upp alla pengar på värmeljus, vinglas och soffkuddar. Men jag skulle fått sån ångest över att dagen inte blev så som jag planerade att jag skulle ta mig igenom den. (med högproduktivt plugg och ett besök på friskis & svettis)
Jag hatar mitt liv just nu och är jävligt bitter. Kollar runt på några klasskompisars bloggar, kollar runt på statusuppdateringar på fejsbokk och det verkar som att alla har så jävvla underbara praktikplatser och är så jävvla skitduktiga på att sätta PVK och KAD och ta venprover och gulligulla med patienterna. Det ger mig ännu mer ångest över att jag har världens jävla otur och får sämst praktikplatser. Dessutom vet jag helt säkert att jag kommer vara tvungen att försöka minst en miljard gånger innan jag kommer lyckas med alla medicinsktekniska uppgifter och handledarna kommer tycka att jag är totalt inkompetent som inte ens kan prata med patienterna, eller klara av ens den enklaste uppgiften. Detta gör mig jävligt nervös, gråtfärdig, ambivalent, apatisk och trött. Så jag unnar absolut inte alla andra att ha det hur bra som helst och att va skitduktiga.
Hur orkar människor leva i över hundra år? Detta är för mig ett mysterium.
Väl mött
Kommentarer
Trackback
