klyftigatankar

Igår kunde jag inte sova. Surprise.
Jag låg mest och mådde illa efter att ha frossat och tryckt i mig alldeles för många jättefina och jättegoda cupcakes hemma hos emelie. This is why jag inte ska äta saker som smakar socker eller choklad.
Ville mest bara spy och bli av med hela illamåendekänslan. Fast sånt beteende känns ju inte helt friskt. Alltså jag måste ta tag i mitt liv igen och bli sådär übernyttig och überhurtig som jag var förrförra veckan.
Istället för att sova låg jag sen och fantiserade om att nästa gång jag skär grönsaker med den lilla supervassa kniven så kommer jag ju skära av mig alla fingertopparna på vänsterhanden. Jag har inte ens fått ett litet rivsår någonstans på hurlänge som helst, så snart måste det ju hända något överdrivet dramatiskt i min lugna tillvaro.
Jag såg verkligen framför mig hur kniven skar igenom huden, hur det blev en jack och hur blodet sakta sipprade fram, för att sedan börja störtblöda. Jag är inte frisk, jag vet. Sen insåg jag hur mycket det skulle svida och att jag antagligen skulle börja gråta.
Då kunde jag sova ännu mindre.

Nu är jag ledsen, kall, ensam och genomblöt efter att ha cyklat tre alldeles för långa vändor i det jätteregniga höstvädret.
Varför skickar ingen hem en regnponcho till mig?
Dessutom står typ radiotjänst och megaplingar på min dörr. terrorister

Väl mött