klyftigatankar

Jag skall minnas min mammas ord tills den dagen jag dör. Jag ska minnas det bästa rådet jag någonsinn fått. "Börja jobba på ortopeden du! Där kommer du träffa massa unga, snygga killar"

Idag fick jag in årets snyggaste patient. Han var så snygg så jag nästan dör lite grann bara jag tänker på det. (tyvärr missade jag de spännande, och antagligen asheta, minutrarna då han bytte om från privata kläder till den extremt snygga op-rocken, men jag hann med att berömma honom för mycket vackra kärl. Han tackade och tog emot komplimangen.)
Min bästa stund idag var när han sa: Vad söt du är! Med ett stort leende på läpparna. OBS: sant!
Det faktum att han precis kommit tillbaka från operation, med kroppen full av det starkaste morfinpreparatet marknaden har att erbjuda plus diverse sömnmedel, är något jag väljer att bortse ifrån. Jag är en kvinna som inte slösar bort chansen att få en komplimang av en mycket vacker man när den väl kommer. (tänka sig att lilla jag kunde va så förtjusande vacker i operationsscrubs och med lila mössa på huvudet.)
Jag rodnade inte ett dugg. OBS: Inte jättesant. Inte sant alls faktiskt.

OCH! Efter tre misslyckade försök och två griniga patienter, med nåldynor till händer, lyckades jag tillslut sätta en jävla PVK. In Yo Face!!

Väl mött