klyftigatankar

Hjärta morgon-tänkar-höstmys-solskens-långpromenader.
Att gå upp tidigt på morgonen när man är ledig, ta en låååång promenad, lyssna på P3 och äta frukost i all oändlighet, det är tamigfan riktigt jävla najs.
Det är lite småkallt. Det är ingen annan som hetsar runt på mitt promenadstråk. Man blir glad av Martina, Kodjo och Hanna och deras tokigheter. Man får vara för sig själv och filosofera och fundera. Man kan njuta av solen i ögonen, de fina löven och lukten av höst.
Jag blir liksom kär.



Har funderat och resonerat och kommer fram till att jag för första gången i mitt 22-åriga liv har gjort något riktigt bra. Jag är stolt och nöjd över mig själv. Bra jobbat, Kärran! Och jag vet att jag kommer få beröm av Maja och Emelie. Det är nog det bästa, att man kan få lite cred av andra när man har gjort något bra och är stolt.
Det var bra, det behövde bli så. Annars hade jag nog fortsatt tänka för mycket och förvirra mig själv, men nu känns det som att jag har rett ut det här, även för mig själv. Det är liksom inte värt det, och det har jag ju vetat hela tiden. Bara glömt bort det (och mig själv) lite grann emellanåt.
Fast jag vet inte, ändå...
Jo, det var skitbra! Tänk inte mer på det, glöm bort det.

Nu fortsätter arbetet med att deffa inför sjukhusfesten nästa helg. Jag ska känna mig bekväm i min nyinköpta, underbara klänning! sådäså

Väl mött