En Dag
Efter att ha sprungit runt i leran i Dalarna förrförra helgen var jag tvungen att tvätta mina joggingskor. Sagt och gjort. För två veckor sen åkte dom in i tvättmaskinen och blev som nya! Igår morse gick jag ut på en promenad. Drog på mig skorna och insåg att de hade krympt. Ähh, det gör väl inte så mycket, tänker jag och beger mig ut. Efter halva vägen inser jag att skavsåret på vänster häl inte går att ignorera längre. Jävla skit. Jag får vända och halta hela vägen hem.
Idag gör jag samma sak igen. Men jag tar på mig skavsårsplåster. Allt går bra. Nästan hela vägen. Haltar bara en liten bit.
Hur ska jag klara av att springa 15 km om några veckor? I dessa skavsårsskor? Det går inte, kommer inte klara det! Förut var ångesten bara över själva springandet, nu är även skorna ett ångestmoment. Tack livet!
Lyssnar på Morgonpasset Helg. Och jag inser att jag har börjat klara av att lyssna på de där två brudarna. Nästan så att jag börjar gilla dom. Dom börjar prata om boken jag läser, boken som alla läser. Boken som alla tycker är så fantastisk. En Dag av David Nicholls. Och jag tycker inte att den är lika fantastisk som alla andra verkar tycka. Näe. Jag gör inte det. I sommar har jag plöjt böcker som aldrig förr. Läst ut en bok på två-tre dagar. Bärjat på nästa och samma sak igen. Sen börjar jag på denna bok om Em och Dex, Dex och Em. Och den fastnar inte. Jag har väl lyckats ta mig igenom knappa hälften, men jag skulle inte ha några som helst problem med att inte läsa klart den. Den är bra när man väl läser den, men det är inte så som det ska va med en bok, att man bara inte kan sluta tänka på den, och man bara vill läsa, läsa hela tiden!
Varför är alla så lyriska över denna bok? I don't get it. Fast Morgonpasset Helg verkar inte riktigt heller fatta hypen kring den där boken. Det gör inte Maja heller, så helt ensam är jag inte.
Det finns tydligen en film som kommer till sverige i oktober. Med min nya favoritbrittskådis, Jim Sturgess. Så jag kanske ska vänta tills dess istället och kolla på filmen. Vem har tid att nöjesläsa när man måste plugga 24/7, anyway?
Lite söndagsläsning och te på det kanske..?
Väl mött
Idag gör jag samma sak igen. Men jag tar på mig skavsårsplåster. Allt går bra. Nästan hela vägen. Haltar bara en liten bit.
Hur ska jag klara av att springa 15 km om några veckor? I dessa skavsårsskor? Det går inte, kommer inte klara det! Förut var ångesten bara över själva springandet, nu är även skorna ett ångestmoment. Tack livet!
Lyssnar på Morgonpasset Helg. Och jag inser att jag har börjat klara av att lyssna på de där två brudarna. Nästan så att jag börjar gilla dom. Dom börjar prata om boken jag läser, boken som alla läser. Boken som alla tycker är så fantastisk. En Dag av David Nicholls. Och jag tycker inte att den är lika fantastisk som alla andra verkar tycka. Näe. Jag gör inte det. I sommar har jag plöjt böcker som aldrig förr. Läst ut en bok på två-tre dagar. Bärjat på nästa och samma sak igen. Sen börjar jag på denna bok om Em och Dex, Dex och Em. Och den fastnar inte. Jag har väl lyckats ta mig igenom knappa hälften, men jag skulle inte ha några som helst problem med att inte läsa klart den. Den är bra när man väl läser den, men det är inte så som det ska va med en bok, att man bara inte kan sluta tänka på den, och man bara vill läsa, läsa hela tiden!
Varför är alla så lyriska över denna bok? I don't get it. Fast Morgonpasset Helg verkar inte riktigt heller fatta hypen kring den där boken. Det gör inte Maja heller, så helt ensam är jag inte.
Det finns tydligen en film som kommer till sverige i oktober. Med min nya favoritbrittskådis, Jim Sturgess. Så jag kanske ska vänta tills dess istället och kolla på filmen. Vem har tid att nöjesläsa när man måste plugga 24/7, anyway?
Lite söndagsläsning och te på det kanske..?
Väl mött
Kommentarer
Trackback
