klyftigatankar

Vaknar av ett sms. Dagens föreläsning är inställd. Så nu ska jag gå i skolan mellan 15 - 16 och ha en bajstråkig föreläsning. Jag kommer ju inte gå dit. För är det något jag skiter i så är det rehab. Å andra sidan behöver jag typ gå på den där för att förstå nåt av det. Och kanske för att jag behöver börja bry mig lite om det.
Det värsta är att jag nu kommer ligga och vara apatisk hela dagen. Ligga i sängen, äta makor och läsa i min bok. Jag måste ju ha ett mission of the day för att orka ta tag i mig själv och mitt liv. Egentligen vill jag hänga runt i mina pyjamasbyxor, avskavt nagellack och gårdagens smink och bara känna att jag inte behöver bry mig om nåt. Men jag har inget gårdagens smink på mig och inget avskavt nagellack heller för den delen, så den planen gick ju i stöpet rätt snabbt.
För syns skull hämtar jag kirurgiboken och lägger den bredvid mig. Men jag vänder mig om, sätter på broder daniel och fortsätter läsa i min bok, som jag nu faktiskt, äntligen, har fastnat i. Bra när det bara är knappa hundra sidor kvar...

Väl mött