klyftigatankar

Jag insåg nyss att jag saknar min bror så jävla mycket. Jag behöver honom. Behöver någon som strukturerar upp mig, håller koll på mig, ser till att jag kommer på rätt bana i livet. Behöver honom. Han är så bra på det där med att kommentera saker på ett bra sätt så man inser vad som är bra och dåligt. Vad man bör göra och inte göra. Han får mig att inte känna mig som världens sämsta människa. Han piggar upp stämningen lite. Han är bra helt enkelt.
Jag behöver nog bra ryckas upp, och komma ur min onda spiral. Mest behöver jag nog vakna till och sluta va sjuk-seg-trött-lat. Och sluta va emo och självömkande och dum i huvet.
Botar det hela med att deppa ner mig med broder daniel, lite godis och att åter igen börja läsa på den där jävla boken. Eftersom jag började tänka på den var jag ju tvungen att se hur det går för Em och Dex, Dex och Em. Nyfiken brud liksom.

Väl mött