solsken
Jag lider ju av beslutsångest av den svårare graden. Har alltid gjort kommer alltid att göra. Rädd för att göra fel, gå miste om en bra deal, ta ett snedsteg och missa något som är skitbra för att jag blivit lurad, eller varit för stressad, och således valt det sämre alternativet.
Men såhär är det.
Jag har skitkul. Jag skrattar, är glad och känner ingen press. Jag kan slappna av och känner mig inte sådär awkward som jag alltsomoftast gör. Skäms inte för nåt. Jag är nöjd och tillfreds och känner inga som helst krav på mig själv eller något annat. Mest för att jag inte bryr mig det minsta lilla överhuvudtaget. (eller gör jag?)
Dock blir jag irirterad, frustrerad och lite sur ibland. Och jag skäms lite.
Och även fast jag vet att jag verkligen, verkligen inte borde för att det kommer sluta med att jag fastnar i gamla mönster så kan jag liksom inte riktigt låta bli. Jag behöver det här. Fast egentligen är jag bara det största egot som någonsin existerat. Men I'm cool with that.
Här skulle jag ha infogat en jättetöntig line om ljuset och solsken, men jag låter bli för jag skäms över att jag ens tänkt tanken.
Väl mött
ps. Nu ska jag och lillstrumpan bygga puzzel! älska traditioner.
ps2. Hur många roomies kommer jag ha i januari? fem? här lovar jag tydligen bort min soffa, min säng och min luftmadrass till höger och vänster....
Kommentarer
Trackback
