This modern love

Återupptäckte fantastisk musik sent igår kväll. Känner mig som sexton år och saknar gymnasiet och musiken jag lyssnade på och allt fantastiskt häng och inget ansvar och bara enkla (jättejobbiga) tonårsproblem. Pratade med lillastrumpa som pratade om hennes vardagliga tonårsproblem och det känns som att någon av misstag har placerat mig i den här vuxenvärlden. Jag hinner inte med. Jag missade vägen hit.
 
Jobbar en sån där fruktansvärd 3-dagarsvecka. Och jag blir liksom genomdeppig varje gång jag måste gå upp från min varma säng och gå till jobbet. Vill ju mest sova, läsa bok, kolla på film, baka julgodis, köpa julklappar, tända ljus, träna och bara julmysa. Men det kan man väl glömma. Snart återgår jag från slacker-schema till jobbhets-schema och jag förstår inte hur jag ska orka/hinna ha något slags liv vid sidan om. (fast det gör ju inget...)
 
Känner mig sådär tom som man bara gör ibland. Orkar inte med folk överhuvudtaget. den ena är ju drygare och mer irriterande än den andra. Hatar nog allt och alla. (framförallt de idioter jag har till grannar som förstör för mig när jag tvättar) Min bok är slut. (vad ska jag nu ha för ursäkt för att inte flytta mig från min varma och sköna säng på lediga dagar? Vad är min bortförklaring för att inte göra vettiga saker?) Alla går runt i jul-mode och jag hinner inte med. är liksom kvar i november. Dessutom orkar/vill jag inte hetsa upp mig ang julen eftersom den ändå kommer spenderas på jöbbet. (älskar livet) Ibland känns det som att min lägenhet bara är en förvaringsplats för min kropp om nätterna. (ok, just nu kan jag faktiskt inte klaga eftersom jag knappt jobbar, men jag vet ju vad som väntar efter helgen.) Och dessutom står jag på 8e reservplats på kursen jag sökte till våren. röv. och jag kommer ha så mycket träningsvärk imorgon. Kommer inte kunna sova i natt, och absolut inte sova bra.
 
Vill gömma mig i en stuga i skogen med en varm brasa, en enorm box med vin, ett par längdskidor och en årsförbrukning med popcorn. Och te och ett gäng bra filmer. Då hade jag varit glad.
 
Väl mött
 
ps. hej dystymi. du är välkommen. du har varit saknad!
ps2. meningslösheten i livet alltså....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0