klyftigatankar

Känner mig fantastiskt effektiv. Har tvättat och städat och nu sitter jag och söker jobb like nobodys bussiness! Känns bra att jag äntligen har kommit ur den här jobbsökarkoman. Måste ju får ett jöbb!! Blir bara så fruktansvärt nervös över att ingen ska vilja ha mig. Tänk hur många i klassen det är som söker typ exakt samma jobba just i denna sekund. Får ångest och panik och vill i vanlig ordning bara skita i allt och lägga mig i fosterställning och gråta. Vem vill anställa ett sånt nervvrak? Dessutom har jag CV-dyslexi och skriver jättedåligt och jättekonstigt. Blir man någonsin bra på sånt här? Dessutom funderar jag på hur jag ska strukturera upp mitt liv efter examen. Det finns så mycket att fundera på, så många val och möjligheter. Ska jag flytta hem över sommarn och bli rik som ett troll? Skulle jag palla det jobbet? Och viktigast av allt, skulle jag palla att bo hemma i tre månader? Funderar dessutom på hur lätt det är att få jobb på ackis sen till hösten, när jag vill komma tillbaka till uppis... Det är många viktga aspekter man måste ta med i beräkningen. Men att få en ingångslön som är 1600 kr högre kan ju vara värt det. Faktiskt

Nu ska jag snart få åka skidööör! Det gör mig riktigt glad i själen.

Väl mött

ps. jag klarade ångesttentan i kirurgi. Jag är bäst.