klyftigatankar

Visst. Jag har tjatat i ett halvår om att jag har velat ha hem min bror igen. Att jag gillar att bo med honom osv osv. Men nu inser jag helt plötsligt att min teori om Den Perfekta Sambon har fler och fler brister. Det första är det här med maten. Vad ska vi äta till middag? Inte vet jag, ett ägg och en apelsin? Men ååeeh, jag vill  ju ha jätteriktig mat med massor av kött!!!!!
Jag tänkte åka och handla. Köp minst tre enochenhalvlitersförpackningar mjölk, för det tar slut på typ två dagar! OCH MASSA KÖTTTTT!!!! I somras och höstas gick det åt en liter mjölk i veckan. Max. Såvida det inte börjat växa suspekta luddiga klumpar i den. Och jag åt enbart kött i form av kyckling och min lovely blodpudding. Jag har under den senaste veckan ätit så mycket körv och fläskfilé att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min mage kvider.
Det här med att knåpa ihop en enkel middag med det man hittar i kylskåpet (keso, sallad, fil, tolv mackor och nyponsoppa. Och popcorn, självklart), det är ett minne blott.
Och man kan inte alltid vara säker på att det finns bananer att ha i sin morgon(ellerkvälls-)fil. Om han ens har köpt rätt fil....
Pallar inte.

Frågan är hur många tekoppar man kan klämma fram från en endaste liten tepåse.. hmm!

Väl mött.

Ps. Jag gillar ändå min bror. Han är en toppensambo! (även om våra matvanor inte är helt kompatibla)