klyftigatankar

Min dröm slog in.
Har ju saknat mina regelbundna slagsmål med bror. Jag har verkligen det. Och jag har obsessat lite över att han har kommit hem och vi ska börja slåss igen. Det var så länge sen sist. Kommer knappt ihåg hur man gör.
Men idag äntligen!
Vi slogs så det stod härliga till. Fick slåss och sparkas på min bror hur hårt och hur mycket jag ville, utan att någon kom och avbröt. Tyvärr gällde ju detsamma även för honom. hello bruises! Det var både bättre och sämre och jobbigare och lättare än vad jag hade förväntat mig och kom ihåg. Men det var så jävla gött!
Man ba: nu har jag gjort av med typ tvåtusenfemhundratjugoåtta kalorier - hellzyeah!
Sen kommer man hem och äter sin egen kroppsvikt i ostmackor (bland annat). hurraaa....

Downsides:
Borsta tänderna. Jobbigt. Armarna väger tvåhundra kilo samtidigt som dom är slappa som spagetti och det är knappt att jag orkar lyfta dom.
Dricka te. Alltså lyfta koppen och föra den till munnen X antal gånger under hela tedrickarprocessen. Stört omöjligt. Jag ger upp. note to self: köp sugrör.
Tvätta håret. Vill aldrig mer ägna mig åt denna aktivitet. Smärtan from hell. Tydligen inte meningen att man ska orka lyfta armarna ovanför huvudet och liksom ha kvar dom där en stund.. Nä.
Nu ligger jag still. Och det gör ont och värker och mina armar liksom skakar. Fast dom är stilla. Ska va stilla. STILLAA!
Om det känns såhär redan ikväll, hur kommer det då kännas i morgon?
Längtar redan till nästa måndag.

Väl mött