klyftigatankar

Pappa hade nog lite rätt med det där att min glädjeyra från i tordags inte skulle hålla i sig för evigt. Nu sitter jag här, är tjock i halsen, lite febersvettig och känner mig lätt vimmelkantig och yr. Och lite ledsen över att befinna mig i detta ynkliga tillstånd. Termometern visar 37.6, men det känns som att jag är varmare. Jag uppskattar att jag har kanske 38,1 eller 38,2.
Jag ignorerar att jag antagligen har en livshotande och allmänfarlig sjukdom. Proppar mig full med Ipren oh Strepsil och får i vanlig ordning hetsa för att hinna med tåget.

Väl mött