bicicleta
Känner mig som fjorton år. Har haft en rövdag på jobbet, som egentligen inte varit en rövdag utan bara en dag av kaos i mitt huvud. Känns som allt varit uppochner och jag har varit långsam, dålig, haft noll koll och prioriterat helt fel saker. Dålig sjuksköterska.
Är dessutom fem år eftersom jag är rastlös, otålig, velig och har noll beslutsfattningsförmåga. Hur svårt kan det va att bara chilla och ta allt som det kommer? Får ångest över minsta lilla grej och förstorar upp småsaker och struntar i sånt som är viktigt på riktigt. Och jag tycker så fruktansvärt synd om mig själv...
Orkar liksom inte med mig själv. (är det nån som gör det?)
Tog en dusch.
Tog tåget hem till mamma och gick på halvdålig dålig bio (som jag egentligen gillade lite, men vågar inte erkänna), Ska spendera hela långa helgen i Falun och få mamma-/pappalagad mat och bara tänka på allt annat och ingenting. Träffa folk jag inte sett på ett tag. bada i en sjö och dricka öl på rådhusgården. Det ska jag göra.
Mental peppning på livet, och så känns allt genast lite bättre. (Fram tills måndag när jag ska jobba sex (6) dagar i sträck!) Ibland tror jag inte att det är meningen att jag ska göra nåt skoj. Alls.
När man sover i lillasysters flickrum är detta det första man ser när man vaknar på morgonen....
Vet ej om jag ska skratta eller gråta....
Trodde att jag hade lärt min syster att det var team edvard som gällde
Väl mött.
ps. HATAR när det händer. Sitter på tåget. Har tråkigt. Kan inte göra något kul eller röra på min allt mer sovande röv pga sitter på ett tåg. När vi närmar oss min station och jag ska gå av börjar det äntligen bli lite spännande. En passagerare har uppenbarligen rökt på inne på toaletten och en mindre scen mellan påtänd tågpassagerare och uppjagad tågkonduktör utspelar sig två säten bort. En lite lätt hätsk ordväxling uppstår. Eftersom jag har lyssnat på musik har jag missat allt och jag missar resten pga måste gå av tåget för att komma hem. Försöker liksom in i det sista lyssna och titta så mycket som jag bara kan utan att skämmas. Men uppenbarligen vill resten av tågvagnen spela cool och låtsas som att de inte bryr sig, så jag vill inte vara den dryga och nyfiken utan följer snällt med strömmen av människor ut på perrongen och den spännande tågvagnen åker vidare in i de djupa Dalaskogarna...
Men det är lugnt, är inte ett dugg nyfiken på hur hela historien avrundades.... näpp!
Kommentarer
Postat av: Siri
Sluta framställa mig som en 14-åring... Affischen var en present, jag vet inte heller om jag ska skratta eller gråta...
Trackback
