klyftigatankar

Det känns som att jag bara sitter och väntar på att det ska hända något. Och jag liksom vet att det aldrig någonsin kommer hända någonting, ty mitt liv är en enda lång upprepning av repriser på redan skedda händelser.  (Jag är inte ett dugg bitter) Mest velig, otålig, rastlös och nyfiken.

 

Längtar efter min minisemester i augusti. Är bara livrädd att jag hypar upp allt alldeles på tok för mycket och så blir det bara pannkaka av det sen i slutändan iallafall. as always
.

Jag ska tydligen jobba kvar på min avdelning i ända fram till mars. Kult! Det är bara det att nu måste jag helt plötsligt lägga mitt eget schema. Har typ inte den minsta aning om hur jag vill ha det och hur jag vill jobba och vad som känns bra osv osv osv. Hur ska jag kunna veta det?

 

Väl mött