klyftigatankar

Ångesten som sprider sig i kroppen när man inser att man hela tiden faller tillbaka i dåliga, dåliga, dåliga vanor och mönster. Äcklas av mig själv och tycker att jag förtjänar en hård jävla spark i magen. Minst. Förstår inte riktigt varför man pysslar med saker när man vet att man kommer hata det efteråt och ångra sig redan innan. Att man dessutom får ångest över en massa andra små skitsaker och petitesser gör inte saken bättre.

Har legat och grillat mig i stadsparken hela dagen. Jag är röd och brun och vit, beroendde på var man tittar. Färgrann och fin. Hopefully så har hela min hudkostym antagit en mer brunaktig nyans till imorgon, lagom till vår extremt feta examensfest!!!! ska ba steka och bränna mig lite till imorgon också.
Har ju dock lidit av en smärre släng av solsting hela kvällen med frossa, svettnignar, ljuskänslighet, törst, huvudvärk och extrem trötthet. Skulle ju kunna va meningit också....

Bestämmer mig för att lägga ner det där med ångesten och bestämmer mig för att njuta av solen och det lediga livet och att jag snart, snart, snart, snart har en sjuksköterskeexamen. Helt. Jävla. Stört.

Dessutom har vi rett ut hela bostadskrisen för det närmaste året. HURRA!

väl mött

ps. 7 dagar 11 timmar 23 minuter.