Dystymi
Jag vet inte om det är det annalkande sommaren som gör det här med mig eller vad det är? Kanske är en tidig pollenchock bara.... Vaknade i morse och kände mig mer trött/hängig/bakis än igår. Ville inte gå upp och tänkte nästan strunta i att görat. Vem skulle märka om jag inte var med? (livskrisen) Gick upp trots allt, duschade, enbart för att åter inse att avloppet under badkaret åter är igenkorkat av mitt håravfall. Ska det vara såhär en gång i halvåret i resten av mitt liv? Ska gifta mig med en rörmokare!!!!! Åkte till skolan och åkte hem ett kort slag senare. Lite lätt besviken över att dagen inte blivit som jag tänkt. (och då var klockan bara elva) Låg i sängen och fortsatte min livskris. Kollade i taket och övervägde att aldrig lämna sängen. Och då menar jag aldrig. Fick lite smått ångest över saker jag gör som är helt dumma i huvet. Ångest över saker jag funderar på och tänker och tycker. Återigen - dum i huvudet.
Lite sura uppstörningar och halsbränna på det.
Ångest över den stundande sommaren. Har alltid lite ångest inför sommaren. Hela min vardag och allt som är normalt och förutbestämt bara kastas omkull och allt blir kaos och jag kan inte planera mitt liv. Dessutom har jag alltid så höga förväntnignar på sommaren, att jag ska göra så mycket och ha så jävla roligt. Och sen är det helt plötsligt ett regnigt oktober och det enda man har gjort är att man har jobbat, jobbat, jobbat och bara ätit tre glassar på hela sommaren. Ångesten som kommer när man inser att den här sommaren kommer vara värre än alla föregående. Kommer lägga mig med ångest, vakna med ångest. Kommer inte ha tid att göra något annat än att gå till jobbet, jobba, gå hem från jobbet, sova, ha ångest. Så. Jävla. Roligt.
Allt jag vill veta är: Kommer jag överleva?????
väl mött
ps. på riktigt, varför känns allt så jävla värdelöst??? (inte ens ett asgammalt one three hill får mig på bra humör....)
