lord
Först och främst vill jag tacka min mamma. Hon har alltid funnits där och ställt upp och har alltid ett tröstande ord till hands. (tror hon, fast ibland blir det väldigt fel)
Vill även tacka min underbara pappa som kollar upp och fixar och på avstånd försöker hjälpa en stackars försvarslös och handlingsförlamad tjej.
Tack till min mellanstadielärare som lärde mig stava till krångliga ord. Tack tjejen som köpte en tågbiljett till mig när jag knäckte mitt Visa-kort. Tack Charlie som visat mig livets goda ting.
Tack till den som förbjöd barnaga, till den som hittade på penicillinet, till den som kom på det där med lagstadgad semester.
Tack till alla som har gjort och gör livet lite lite bättre.
Men framförallt. TACK, DU OKÄNDA MÄNNISKA SOM HITTAT MINA NYCKLAR och lämnat in dom till polis, polis, potatisgris.
Ibland tror jag ändå på att världen är en fin och bra plats. Ibland. Litegrann
Väl mött
ps. kan jag bara få kommentera det här med att jag idag för första gången sedan godknowswhen gick på någon annans spinningpass. Och kan jag då få kommentera och säga att det var det värsta och jobbigaste jag har gjort. När man inte behöver prata kan man liksom ta i mycket, mycket, mycket mer. Då blir man trött och slut och svettig och död.
Kommentarer
Trackback
