klyftigatankar

Kan någon, snälla, förklara för mig varför jag och Lotta aldrig längre har tid att hänga på Orvars. Ja, just det, har inget liv, har ett jobb...
Så himla kul att komma dit igen, äntligen. Okej att jag skaffar mig ovänner direkt eftersom jag är på desperat jakt efter en stol att sitta på för att kunna avnjuta min öl och min burgare. Men det är sånt som händer. Tillochmed jag kan förstå att alla inte kan älska mig, speciellt inte när jag stjäl deras sittplatser....

Älskar Orvars. Älskar, älskar, älskar Orvars. Alla minnen, alla människor, allt häng. Allt har alltid varit så jävla roligt där. Även de gånger som Jörgen har varit tvungen att ringa taxi åt mig och nästan aldrig mer velat släppa in mig igen (det är väl då man har haft som roligast...?). Saknar att jobba i baren för en skamlön och skambud från samtliga ölköpare. Åhh vad jag saknar. Den som ändån vore student och kunde hänga på studentkrog 24/7 utan att det är ens lite konstigt.

 

Kan någon, snälla, förklara för mig varför jag är klumpigast i världen. Igår på jobbet gick jag för nära väggen så en syrgastub ramlade ner och skadade min fot så jag nästan förblödde.  Alltså, varför ska just jag va så klantig? Eftersom jag jobbade och hade bråttom satte jag bara lite hastigt på ett förband så jag inte skulle bloda ner mina strumpor, golvet, patienterna, you name it. Tänker liksom inte på att det kanske blev ett enormt sår. När jag går hem och knyter skorna inser jag att jag haltar för att det svider och gör så ont. (!!??) Ignoring. Idag inser jag att det ser förjävligt ut och att det typ har blött igenom förbandet. (haltar fortfarande såhär 24+ timmar efteråt...) Efter övertalning av Lotta inser jag att jag borde gå till närakuten, få det påtittat och antaligen sy lite lite lite litegrann. Så jävla segt. Inser sen att det är en arbetsplatsskada. Kanske kan jag stämma lanstinget på en massa cash för sveda och värk och ett skitfult ärr? Ett ärr som dessutom kommer gå mitt över min tatuering.

 

Sen inser jag att jag jobbar för landstinget. Det är antaligen jag som tvingas ersätta dom för skadad syrgastub.

 

Väl mött