klyftigatankar

 

Jag blir så trött. Trött, arg, irriterad, glad, frustrerad, generad, smickrad och ledsen. Varför gör en människa såhär? Hur kan jag tillåta att en människa, (en helt obetydlig sådan???) får mig att må och känna såhär. Ena dagen är jag typ lycklig och har hopp om livet, av någon märklig anledning. Nästa dag är jag asdeppig och kommer fram till den förnuftiga tanken att ingenting är sant och på riktigt. (en jag gillar ändå att ha hoppet kvar, för tanken gör mig lycklig en stund)

 

Och mest av allt fattar jag inte hur jag fortfarande kan hålla på och tänka såhär? Det i sig är sjukt, knäppt, creepy, konstigt, dumt, idiotiskt och naivt. Men jag gillar ju att fastna i gamla mönster. Gillar att va liksom dum och idiotisk och tycka synd om mig själv. Thats what I do

 

Men jag blir så arg och ledsen på folk som bara utnyttjar den naiva lilla flickan som bor inne i min extremt självsäkra och kaxiga kropp....? Som lurar mig. Och jag blir återigen arg på mig själv som går på det, trots att jag upprepade gånger talar om för mig själv att det är ljug och båg och att inget är på riktigt. För jag är inte korkad, jag är bara kvar i naiva tonårstankar.

 

Och jag kanske får erkänna att det var lite som att spotta i motvind i uppförsbacke. Det kommer komma tillbaka på en själv. Jag visste det, det var därför jag gjorde det. För att se om det funkade, och det gjorde det. Kanske lite mer än jag själv hade trott. Men jag undrar vad syftet med responsen egentligen var? Och vad var syftet med min shoutout? Jag visste faktiskt inte att hela min värld återigen skulle komma ur balans. för det är den effekten du har på mig, idiot.

 

Kanske att jag fortfarande hoppas och tror att världen inte är en mörk och kall plats. Kanske för att jag tror att någonstans lyser solen. Kanske för att jag vantrivs så fruktansvärt där jag är nu och bara måste ta mig härifrån, fast jag vet inte hur. Och jag letar efter en flyktväg. Jag vet att det är det jag gör. Bland annat. Men mest hoppas jag på att allt ska bli som det en gång va. Och jag förbannar mig själv och allt jag gör och allt jag tänker.

 

 

Om tre dagar är jag i indien. Då ska jag bränna sönder min hud, äta massor av matförgiftad mat, hajka och upptäcka tills fötterna blöder, bli stucken av en mygga och få dengufeber och bara njuta av livet på semester och låtsas om att resten av världen inte finns. hittar mig själv och klappar på apor

 

Väl mött