klyftigatankar

Jag måste lära mig att världen inte är en vacker och drömsk plats där allt är som man vill att det ska vara. Jag måste lära mig att min fantasivärld och den riktiga världen inte är samma sak.

 

 

Och trots att jag vet att inget av det jag tänker är sant och på riktigt och att detta inte är något jag vill på riktigt så kan jag inte låta bli. Har liksom ryckts med av bara farten. Hoppas på att jag tar tag i det, men hoppas samtidigt att det liksom ska lösa sig av sig självt. Vilket det kommer göra. Ty det har jag sett till.

 

Har ont i ryggen. Som fan. Kan ej ta djupa andetag, kan ej böja mig ner. Känner mig som en gammal tant. var är katterna?

 

Vill träna, men vet att det kommer göra såjävlaont.

Skiter i det. Går och tränar. Ignorerar det faktum att jag åt min kroppsvikt i lösgodis under påsken (förlåt Nora) och därför har sura uppstötningar. Jag måste ju leva sjuuukt nyttigt och hälsosamt och träna och deffa som en dåre de komande två veckorna. Allt för att få en rockin' body och kunna leva extremt onyttigt i Indien i två veckor. weeell hellooooo!

Väl mött

 

ps. jag har sagt upp mig från världens bästa jobb. ska flytta hem till mamma och jobba för henne i sommar. har längtat så himla länge. och nu när det är gjort har jag fruktansvärd ångest. Tänk om jag egentligen inte alls vill göra dethär....??? plus att jag kommer var avdelningens lilla bitchboy fram tills jag slutar.