klyftigatankar

Magsår och hjärtattack.

 

Det är precis så jag känner just nu. Ju längre tiden går sedan söndag eftermiddag desto mer ont i bröstet får jag. Desto mer snurrar det i huvudet och det suger till i magen. Jag är lite av en expert på att ta förhastade beslut och vara på tok för impulsiv och bara göra nåt som faller mig in för stunden, utan att egentligen tänka igenom vad fan jag pysslar med. Denna egenskap går väldigt dåligt ihop med min neurotiska sida som vill ha stenkoll, som gör efterforskningar och kontrollerar att det som görs och skall göras är det absolut mest korrekta att göra i denna situation.

 

Men nu vill jag inte vara förnuftig och smart och tänka till. Jag vill bara görat. Jag har hittat en alldeles fantastiskt vacker lägenhet som jag bara måste ha. Blev störtförälskad redan när jag såg den första bilden på hemnet. Var på visningern och gick som i en dröm. Allt var vackert och fantastikt. Som tur var var Lotta med och agerade förnuftig kompis. Hon var den som fick ställa kloka frågor, som tittade hur listerna såg ut och kommenterade att kylskåpet kommer behövas bytas ut. Hon hittade det konstiga taket i badrummet, funderade på vars jag skulle få plats på med snabba cykeln.

 

Vi gick därifrån och jag var inte det minsta tveksam. Jag ska ha den där lägenheten. Det faktum att jag blir arbetslös om två veckor, knappt har några cash till insats och absolut inte kommer kunna flytta in förrän tidigast i februari. Det är ju sånt där som bara löser sig automatikt. Am I right? Men sen kommer min far, mer känd som glädjedödaren, och ställer mig mot väggen. (jaha, men om det är en fuktskada i badrummet så sticker det iväg jäääävligt snabbt om du ska renovera där. Har man gjort någon fuktkontroll? Hur gammal var spisen sa du? Ja, det kan ju bli många småkostnader som man inte tänker på. Hur var det med den ickefungerande diskmaskinen då? Är den vatten-,el- och säkerhetskopplad? Är det nån plastmatta som skydd där eller? Annars blir det ju vattenskada. Vet du nåt om det? Är det ett bra pris det där då? BLABLABLABLAAAAA!!!!) Han gör mig stressad och nervös. Jag vill ju att det bara ska va enkelt. Ungefär som att köpa en tröja på rean på H&M. Man ska inte behöva tänka. Mamma är mer som mig. (Jaaa, men bara köp. Vi hjälper dig. När jag köpte lägenhet när jag var ung........ ) Jag gillar hennes mer positiva inställning. (Jag kan gå till banken på onsdag, då är jag ledig).

 

Fast jag kan inte undgå att tänka på och se framför mig hur två otrevliga herrar i mörk kostym och allvarliga blickar knackar på min dörr och presenterar sig som "Lyxfällan". Jag bara vet att det kommer hända. Och så känner jag mig som en "pappa betalar". Fast egentligen är jag väl en "Mamma betalar". Det känns lite skönt och enkelt.

 

Diskuterar med Emelie. Hon börjar prata lån och räntor och hej och hå och byt bank, dom har bättre ränta. (Vad betyder ens ränta, egentligen? Amortering?? SAY WHAAAT!)

 

Men som sagt. Ju mer jag funderar och tänker och väger för- och nackdelar. Jag vill ha lägenheten, den är mysig och perfekt. (Sa jag att det tittade fram en liten kissemiss på uteplatsen under visningen. Men den stele fastighetsmäklaren lät mig bryskt veta att den minsan inte ingick i priset. nähää!!) Men jag blir stressad och nervös och jag vet inte vad. Jag får kalla fötter och tycker att allt är för komplicerat. Tänk om jag köper, ingen vill hyra den under de första månaderna som jag inte kan bo där. Tänk om det är världens jävla fuktskada när jag väl ska fixa till det fulfulfulfula badrummet och blir helt bankrutt. Tänk om jag aldrig kommer ha några pengar igen eftersom allt kommer försvinna iochmed att jag luffar runt i Asien och spenderar pengar jag inte har på en lägenhet. Alla mina besparingar kommer gå till småfix och trix i mitt nya hem. Och kommer mina gardiner ens att passa in i köket??

 

Men jag vill ha den. VILL HA DEN. Men. Det är ju en investering. Eller hur? Det är det väl? Vågar typ inte ens ringa till mäklaren och fråga mina tusen frågor som har dykt upp. För då blir det mer verkligt. Och jag gillar inte verkligheten. Önskar att jag kunde krypa ner i min varma, trygga, mjuka säng och borra ner hövvet djupt ner i adrassen och täcka över med en kudde och så bara blir allt bra. Av sig själv.

 

Impulsköpa en lägenhet. Hur dum får man va? Snart tar jag väl ett smslån också. Pyttsan. Jävla idiot.

 

Väl mött