klyftigatankar

Har idag lämnat av min lilla, lilla lillstrumpan att klara sig själv ute i den stora världen (hur ska hon klara sig, hon som är så liten och ovetande om att ont i världen). Den sista lilla sparvungen har lämnat mammas och pappas lilla bo. Eller njaa, jag är ju här och tänker snylta en vecka till. (moahahhaaa) Skall utnyttja deras föräldraskap till bristningsgränsen. Knycka bilen, handla (massor av dyra) saker till mig själv när jag lånar pappas kort för att "handla mat", låta dom laga min mat och plocka undan min disk, låta mamma lyssna på mina enorma tonårsproblem och inte komma hem på uttalad tid (ja, jag har återgått till att ha tider jag ska va hemma, uppenbarligen. Det här med att bo hemma är som att färdas i en tidsmaskin, har aldrig känt mig så ung!). Lifvet

 

Egentligen blev jag bara ledsen och ännu mer desperat att komma tillbaka hem till mitt rum och mina saker och mitt uppsala och min lediga tid och allt jag ska göra och hitta på i september. Världens bästa månad. Uppladdningen inför resan. Peppeeeeen!

 

Det tar emot att erkänna, men jag kommer sakna min lillapluttsyster denna vecka. Älskar att höra hennes (riktiga) tonårsproblem och att höra henne utbrista ett "OHMYGOOOOOD" när man säger eller gör något (enligt henne) helgalet eller när hon upptäcker något spännande (läs:tonårsspännande, som att One Direction har släppt en ny singel, eller att några i 'beauty and the geek' har blivit ihop trots att han var skitful och hon var alldeles fantastiskt gorgeous). Låter precis hur kul som helst. Ibland tror jag att jag är med i en dokusopa. På riktigt. Hon gör att jag känner mig ung, fast egentligen oftast känner jag mig gammal. Tråkigt, men sant. Men det är ju tur att jag återvänder till Uppsala redan om en vecka så jag kan hålla koll på lillflickan, så hon inte gör en massa tok. För det vill jag ju inte. Eller?

 

Har dessutom gott och blivit med kusinbarn. not by blood, but who cares? Ska jag vänta på bäbisar som jag har blodsband till så får jag vänta i evighet. True story. Jag klarar mig bra med en ingifts kusins unge. Den bäbisen ska jag åka och hälsa på och lukta på så fort jag bara kan!!! (har jag sagt att jag gillar bäbisar och människorbarn?). (i lagoma doser och i en viss ålder och i ett visst sinnestillstånd, gäller både bäbis och mig)

En endaste liten djävulsk vecka kvar på jobbet, sen har jag äntligen semester! (läs:arbetslös)

Väl mött