klyftigatankar

Idag har jag på nåt sätt blivit pepp på livet litegrann igen. Jag ser mitt lediga september torna upp sig framme vid stupets kant. Fast det känns ändå F R U K T A N S V Ä R T jobbigt att jag måste gå till jobbet imorgon också. Börjar dessutom kl 06-(fuckin)-00. Orimligt.

 

Men det är sista sista sista dagen. Innan jag blir arbetslös. Som ett led i min rastlösa och neurotiska tillvaro kommer jag garanterat sitta uppe halva natten och fila på ett (asdåligt och fult) CV som jag imorgon ska mailbomba ut till diverse (mer eller mindre )attraktiva arbetsgivare på UAS. Sjukhuset som är världskänst för att ha sämst personalpolitik i hela världen. Men vad gör man inte. Jag längtar ju dit.

 

Har även börjat planera min lediga månad. Fullspäckat. Ser iofs mest fram emot att någongång de närmaste två veckorna (Helst egentligen redan igår!!!!) åka till kusinvitamin och tokklämma och gosa med nyfödd bäbis. Längtar så jag kan dö! Måste bara köpa en världssöt sparkdräkt först. Och självklart ska jag träna mer än dubbelt så mycket som jag gjort i sommar. Stark (jag menar ju såklart ASSNABB chey!

 

Börjar bli mer och samtidigt mindre nervös inför långresa. Känns ändå stabilt, eftersom jag varit neurotisk och skrivit packlista i två månader. Ska skicka in visumansökan idag. Bara en och en halv månad försent enligt mitt neurotiska sinne. Men eftersom jag även lider av morbid beslutsångest så blev det visst så. Kan förövrigt tala om att man inte ska gå och visumfota sig efter att ha jobbat 9 timmar och man är astrött, osminkad och har träningskläder på sig. Samt fett hår och ful frisyr. Funkar inte.

 

Well. Nu är det bara en arbetsdag och en halvtimme kvar på sommarjöbbet. såjävlagött

Firas med att smita lite tidigare. Tjoflöjt!

 

Väl mött