klyftigatankar

Ibland vill jag bara skrika: MEN ÄR DU SEXTON ÅR ELLER????

Blir liksom lite arg, irriterad och frustrerad. Men sen andas jag ut och känner mig nöjd och glad över att det blev som det blev ändå. För nu slipper jag blir arg och ledsen på riktigt. Och så kanske jag får skylla mig själv lite som inte riktigt kan låta bli att snoka omkring så jävla mycket. (är nog förmodligen också typ sexton år....)

 

Väl mött.