klyftigatankar

 

Hej,

Jag har jobbat som sjuksköterska på akademiska i många, många år. Det är så många att jag för länge sedan tappat räkningen. Har jobbat med det mesta. Kirurgi, medicin, cancerpatienter, lungsjuka, infektionssjuka, barn, spädbarn, nyförlösta, i akuta situationer och under mer lugna förhållanden.

Och ska jag vara ärlig så börjar jag tröttna. Efter många år inom vården är kroppen sliten och trött efter alla tunga lyft och ständiga spring. Jag har ont i axlar, rygg och knän. Jag blir trött i kroppen och trött i huvudet på grund av skiftarbete, långa dagar och kort tid för återhämtning. Nu känner jag att jag börjar få nog. Efter de senaste sparkraven oh nedskärningarna känner jag att jag måste gå ner i arbetstid för att hinna med. För att orka med, Och för att min kropp inte skall ge upp riktigt än. Jag vill ju så gärna jobba ända fram till pensionen, och det är inte många år kvar.

 

Tjännare Lelle-Pelle!

Jag är en relativt nyutexaminerad sjuksköterska. Har jobbat i drygt sex månader. Hela tiden på kirurgen, har inte så mycket erfarenhet av vårdarbete sedan tidigare. och har inte hunnit bli bitter, om du förstår vad jag menar... Jag är 23 år UNG, frisk och stark och tränar flera gånger i veckan.

Jag vill bara säga att jag har världens bästa yrke. Helt klart. Finns inga tvivel. Tyvärr har jag inte världens bästa jobb. Och långt ifrån världens bästa arbetsgivare.

 

Jag tycker att det är pinsamt när folk som är precis som mig går ner i arbetstid för att de inte orkar jobba heltid. Vi är unga, har inga familjer eller liknande som kräver väldigt mycket av vår tid. Vi är fortfarande fria.

 

Men, nu kommer herr Persson med vänner på förslaget att vi ska spara 220 miljoner. Detta innebär bland annat att vi måste korta ner våra arbetsdagar. Och för att då komma upp i heltid måste vi lägga till 4 pass per 10 veckor. Lite snabbt kan ett halvsnille som har läst mellanstadiematte räkna ut att detta blir ca 20 extra arbetspass på ett år. Det är en månads jobb. Det finns 2000 sjuksköterskor på akademiska sjukhuset. Det blir alltså 40 000 extra pass som vi skall arbeta. 40 000 extra arbetspass, men med samma (eller mindre) personalstyrka. Hur många heltidstjänster detta motsvarar orkar jag inte ens tänka på. Vill inte tänka på det, eftersom det bara kommer göra mig ännu mer rosenrasande. Jag undrar. Kommer vi som redan arbetar heltid och som även då skall täcka upp för dessa "nya" heltidsanställda som alltså helt uppenbart bör anställas, kommer vi att få någon slags kompensation för detta? Kommer vi få en alldeles fantastisk löneökning? En julbonus kanske? Vi får ju trotsallt mindre fritid. Mindre tid för återhämtning. Någonting måste jag få för det.. Vad som helst.

 

Lennart Persson, kan du ställa dig framför de anställda på en avdelning, vilken som helst på ackis, och se dem i ögonen och tala om för dem vad du tjänar i månaden och att du är värd den lönen? Kan du argumentera för att den är helt rätt? Självklart är du som är ansvarig för hela sjukhuset värd en riklig kompensation. Men på bekostnad av vad? Måste du jobba 20 extrapass (dag, kväll, natt, helg, jul, midsommar, whatever) på ett år? Jag tror inte det. Och kan du sedan säga att det inte finns pengar för att ge oss en skälig lön för det arbete vi utför varje dag. För det ansvar vi har.

 

På grund av de nya arbetstiderna och schemaändringarna kommer sjukhuset sluka ännu fler av mina redan mycket få lediga dagar. Både jag och mina jämngamla, likerfarna kollegor och vänner tänker samma sak. Kommer vi jobba orka heltid? Vi drömmer om deltid och mottagningsjobb. Där arbetstiderna blir skäliga och man har tid att återhämta sig för att komma till jobbet pigg, glad, utvilad och med ork nog att ta itu med en ny arbetsdag. Som jag sa tidigare. Vi är många som är unga, friska, vältränade, starka, och vi har inte hunnit jobba särskilt länge, men inte ens vi orkar jobba heltid med de nya förändringarna. Inser ni inte att något är fel?? Fruktansvärt fel!

 

Kära Lennart. Du är mer än välkommen att jobba tillsammans med mig en månad. Jobba mina tider, mina timmar med mina mycket viktiga och få timmar av sömn och återhätning mellan kväll- och dagpass. Då kan du får se hur vi som "jobbar på golvet", vi som utför vården, hur vi faktiskt har det. Känna hur det känns när folk sliter i en från höger och vänster. Det är tabletter som ska delas ut, patienter som vill ha frukost, komma upp ur sängen, läkare som vill ronda, patienter som har ont, C-op ringer att patienten skall ner, Postop ringer och patienten är klar att hämtas, proverna måste tas, sår ska läggas om, dropp måste hängas, anhöriga vill veta hur det står till med deras nära och kära, de vill få en bra förklaring, vårdplanering med kommunen. Och så var det tabletter och smärtlindring igen. Och jaha, nu fick en patient hög feber och frossa. Följ med en dag och känn hur det känns. Känn hur timmarna inte riktigt räcker till och hur klockan helt plötsligt är kvart över ett och du har inte suttit ner på hela dagen och lunchen du skulle ha ätit för en timme sedan skulle ha vart dagens första mål (om man bortser från en banan du tryckte i dig kl 05.50 imorse). Och nu kom kvällspersonalen och ville ha rapport. jaha.

 

Följ med en dag, och kom sedan till oss och säg att arbetstidsförkortningen kommer göra att vi får mer tid för patienterna.

 

Ser fram emot det. Mycket.

 

MVH

Kerstin, 23 år, Sjuksköterska. Drömer om deltidsjobb.