klyftigatankar

Första jobbdagen på vad som känns som jättelänge. Får mitt nya schema för kommande period. Första schemat med nya arbetstiderna. Första schemat där jag börjar jobba natt.

När jag såg schemat var jag tvungen att bita mig jävligt hårt i läppen för att inte börja gråta. Hejdå livet, hejdå fritid. Hej magsår, hej ångest, hej utbränd.

 

Jag jobbar dygnetrunt, helatiden. Jobbar femdagarsveckor och sexdagarsveckor och varierar dag-natt-kväll-natt-dag-dag-natt-kväll-natt-dag. Kommer förmodligen vara zooomibe under våren.

 

Pratade med min chef och frågade om man verkligen fick jobba dag dagen efter man har jobbat natt. Och det är tydligen helt okej. Man får tydligen den dygnsvilan man ska ha. Men det där med att man ska må bra, sova bra och ha något slags liv på sidan om, det är det ingen som tar hänsyn till.

 

Jag minns när jag gick på gymnasiet och läste kursen "Arbetsmiljö och säkerhet" med söt-Tore som lärare. Han fick årets tråkigaste kurs att typ vara kul. anywho. Han berättade att det fanns ett EU-beslut om att alla skulle ha 11 timmars sammanhängande dygnsvila mellan sina arbetspass, eller hur det nu var. Det stod minsann i arbetsmiljölagen. Och det var ju jääävligt dåligt för sjukvården där man gärna, heeemskt gärna, vill vara samma personal som både nattar och väcker patienterna. Och då funkar ju inte det där med 11 timmar. Jamen det löser man med att besluta om att dygnet bryts en annan tid. Jajjemän! Tjoho! Bästa beslutet sedan vi avskaffade motboken!

 

Hursom. Nu kommer jag jobba dygnet runt och ställa om dygnet hurmångagånger somhelst på en vecka. Kommer förodligen ha glömt bort mitt namn innan mars månad är till ända.

 

Visar schemat för några av mina kollegor. (Ingen av dem jobbar 100%) USK-Emma säger: "Passadig! När jag va 23 och jobbade heltid och treskift fick jag panikångest och blev knäpp för att jag alltid var på jobbet och vände på dygnet, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka."

Och Emma är typ ascool. Hur ska det då gå för mig som är skör och bräcklig och känslig? Jag vill inte få panikångest (Klarar mig fint med aspergers och dystymi) och vara utbränd och vara tvugen att gå ner i tid när jag inte ens har fyllt 25. Det är ju pinsamt och skamligt. Men ändå en dröm!

 

Min chef tittade på mitt schema, det som jag klagade på. Och det enda hon kan säga är: "Jag vet. Tyvärr. Det är ju såhär det blir med de nya tiderna och när man går treskift. Och dessutom tror jag tillochmed att du faktiskt ligger typ 5 timmmar minus på den här perioden"

 

Man ba: ursäkta va??? Hur fan kan jag ligga minus fem timmar när jag jobbar jämt och har 14 timar plus på min flex?!?!?! Varför ska jag jobba gratis på flex som jag aldrig någonsin i helvete kommer kunna plocka ut, vare sig i tid eller pengar, när ni inte ens kan bjuda på nån timme per schemaperiod. Snåla jävla akademiska.

 

Positivt är att min chef sedan säger: "Det här är helt sjukt. Jag har skickat in hela schemat till vårdförbundet, för det är fan inte rimligt att man ska behöva jobba såhär så som ni kommer göra nu"

 

 

Men jag har tyvärr redan blivit bitter, och känner liksom på mig att det inte spelar någon roll. Även om vårdförbundet säger att det inte är okej, så kommer det inte bli någon skillnad. Dels för att vårdförbundet ändå är asmesiga. dels för att ackis inte lyssnar på någon eller något. För det är ju inte direkt så att vi inte har försökt säga att hela det här påhittet är vansinne. Vansinne!

 

Men Lennart, var så säker på att du snart får en kopia på mitt schema, så kan du välja när du ska komma och jobba med oss några veckor. Hejhej!

 

Väl mött