klyftigatankar

Fegisarnas meskung, töntarnas hjälte, den rädda lilla musen. Äntligen har hon vågat att göra det. Äntlig knappen där det stod KÖP. Nu har jag en flygbiljett i min hand. Okej det där är ju en fet lögn eftersom man nu inte längre får någon fysisk biljett i sin hand, yadda yadda yadda.

 

Skitsamma, jag har bokat mig en jävla resa till NEPAL. Hur glad och nöjd och stolt är inte jag i just denna sekund?

 

Men ropa inte hej! Tro inte att jag känner mig självsäker och skark bara för det. Det finns ju hundra saker till att oroa sig för. Typ som att tiden inte kommer räcka till. Att jag inte vet vad jag ska göra, att jag får nån slags mindfukk och bara gör nada nada nada i två och en halv månad. (fast å andra sidan är det väl lite det man gör i sånnadär länder... Hänger med munkar och kör lite yoga, you know)

Men nu är resan iallafall påbörjad. Och Research Nepal känns färdigt. Nu är det bara Research Laos, Research Kambodja och Research Vietnam kvar. Är ju nervös och ett planeringsfreak av rang.... Måste dessutom uppskatta och planera hur lång tid jag cirkus cirkör vill spendera i respektive land.. och hur ta sig däremellan?? flyg, buss, tåg, cykel, hundspann? Och alla dessa visum jag måste ordna. Och nu måste jag ju faktiskt börja save me some cash!

 

Men just nu är jag bara så fruktansvärt glad. Ska hänga med apor och elefanter tjugofyra-sju hela resan. Tjihoo!

 

Väl mött