klyftigatankar

 

Ledig dag. Hur ofta händer det? Svar: ibland, men allt för sällan. Och såklart var det typ dåligt väder på Min Lediga Dag. (note: om drygt en vecka ser jag fram emot schemat 'ledig tre - jobba tre- ledig tre' När kommer jag någonsin få uppleva det igen på en heltidstjänst? Svar: aldrig (okej, en av de där lediga dagarna är en kompdag... och den andra är en förflyttad ledig dag. men ändå. Ville ba skryta lite med det här med att jobba för komunen))

 

Men jag fick iallafall spendera min lediga dag helt ledig, utan att bli inbeordrad. suxäss. Mysfika med mormor och det där som jag missade sist när jag skulle va ledig och blev tvingad att jobba. Ja ä int' bitter.

 

Upptäckte dock i slutet av dagen att mitt visakort var spårlöst försvunnet. Och jag som precis skulle fynda ett par finfina sommarsnygga shorts! (som jag typ aldrig kommer använda eftersom jag inte trivs i shorts och är ful i shorts och känner mig obekväm och bara vill ta av mig dom. Går hellre naken än går i shorts!!) Anywho, så hade jag ju hittat ett par schyssa shorts för en billig peng och precis när jag skall betala upptäcker jag att visakortet och kökrkortet är böööööörta. Gött! Spänning i tillvaron. En oväntad överraskning (kategori:otrevlig).

 

Men Miss Klantig hade bara glömt det på jöbbet. Tur att jag inte hade fyra timmars ångest innan jag fick det helt bekräftat. (nivet tankarna som går: 'jahaaa, vem har nu snott mitt kort och levt loppan på mina surt förvärvade småslantar?? ja, inte är det jag iallafall. och jag som sparar vartenda öre till en resa. synd för mig')

 

Har nämnt henne förut, men tjejen jag hatar på friskis som jag hittade på instagram för ett tag sedan.... Jag har liksom kommit att hatälska henne ännu mer. Mer och mer för varje dag. Älskar henne mer och hatar henne mer, så jag antar att det blir någon slags plusminus noll i slutändan ändå, är kvar på samma nivå som innan. But you know, love to hate. Fast jag kan inte ignorera de facto att jag inspireras och taggas lite av henne (läs: hon är min gud). Så nu har jag kommit på att jag kanske, eventuellt, möjligtvis ska prova mig på sånt där prutteinpulver dom pratar om. (Nivet dom där som verkligen kan något om träning, hälsa och bygga muskler GA-DOUCHE.) Mest för att jag ska testa mig på att baka asnyttiga och assmarriga efterrätter och mellanmål och frukostar. Insåg sen att jag måste köpa typ en miljard olika smaker och typer av prutteinpulver. Och det är en djungel mina vänner. Djungel. Vet ni att det finns exakt sjukt mycket olika sorter, och märken, och smaker, och typer, och varianter, och blandningar? Jag har räknat dom själv. Och det ena är bättre än det andra. Eller neeeej, det är tvärrt om. 'Nähää, så är det inte alls det, för såhär bra är det här pulvret gjort på det här prutteinet och sådär dåligt är det om du använder det där prutteinet vid de där tillfällena. Bättre att använda denna variant istället.'  Jag blir trött, matt och svettig efter en kvart i pruttein-djunglen. Men känner ändå att jag vill prova lite. (Vad händer?? Jag har alltid hatat prutteinpulver och hånat folk som springer runt och förespråkar prutteinfakeassssspulver istället för vanlig mat, och jag har tittat snett på folk som flänger runt med sina shakezzz). Funderar lite på om jag har en skruv lös, om jag blivit knäpp eller om det kanske är helt okej. (men de är rätt snygga de där shakezzzzzen)

 

Är egentligen bara mest rädd att jag också ska bli en sån. En sån som springer runt med shakezz i fem olika färger, med fem olika pulver och tycker att det är den bästa uppfinningen sedan jojon.

So, be prepared gott folk. Snart kommer hon; prutteinpulvershakesförespråkar-Kerstin. Den dagen kommer bli ett mörkt kapitel i mina kommande memoarer. (eller jag kanske bara hoppar över det kapitlet och låtsas som att den perioden aldrig inträffade)

 

Väl mött