klyftigatankar

Vaknade i morse, kallsvettig och i panikångest. Drömde att flygplanet jag satt på kraschade ett antal gånger. Drömmer sånt ibland. Med jämna mellanrum. Inget konstigt. Alltid uinder relativt ugna förhållanden. Går alltid bra liksom. Inte som förut när jag drömde mardrömmar jämt. Men jag misstänker att det är någon slags resfeber som börjar yttra sig. Naturligt. Inte alls flygrädd. Älskar att flyga. Konstigt egentligen, eftersom det är så fru-hu-hu-huktansvärt tråkigt. Men som sagt. resfeber.Ok med det. Låg en hel timme på kökssoffan i morse och ba försökte andas och lugna ner mig och tänka på att snart bär det av. Längtar så jag kan dö. 

 

Bästa dagen. Har legat och gosat med en bäbis. Tröttaste bebben evvör. Hon sov hel tiden. Men jag funderade skarpt på att kidnappa henne. Eller hunden. Isis, Astrid. Bebis, hund. same, same but different. Jag är fine med vad som.

 

 

Hittade en ny roomie, hoppas jag. Eller ja, det blir väl en ny roomie till min roomie. Fast både jag och den nya potentiella roomien tyckte nog att det skulle varit kul om vi skulle ha bott ihop. Men jag är ju tyvärr upptagen med att åka utomlands och hitta mig själv. Har inga problem med det.

 

Ångesten börjar som släppa nu. Känns bra. Börjar nästan lugna mig och känna att det löser sig. För saker och ting gör ju det... Löser sig. Fast nej, jag är fortfarande uppspelt och nervös och aslycklig. Längtar mest väldigt mycket. Vill typ hoppa fram 20 dagar i tiden. Vill åka nu. nu. nu. NU!!

 

Väl mött