klyftigatankar

 

Har efter gårdagens hetsjakt på inneboende fått lite för mycket respons. Folk hör av sig från höger och vänster, de rycker och drar i mina armar. Vill bo.  Tonåringen packar ihop sina saker och lämnar lägenheten tom. Inser att jag kommer få sova helt totalt solokvist i lägenheten inatt. Jag står kvar med valet att välja vem som ska få bo, och vem ska va utan. Lyckas äntligen bestämma mig, men då hör någon annan av sig med fler som är intresserade. Jag känner mig som varenda students egen skyddsängel och vill ta alla de hemlösa, sänglösa nyanlända och vilsa studenterna under mina vingar. Jaghar en soffa, du kan få sova där nån vecka. Det går bra. det får plats två i det ena rummet och tre i det andra. En på kökssoffan, en på vardagsrumssoffan och sen har jag en luftmadrass också. VÄLKOMMEN!

 

Känns inte som att det kommer va svårt att hitta någon lämplig som vill bo, men det hjälper ändå inte min beslutsångest och det hjälper inte min vilja att hjälpa alla. Att alla ska få bo. 

 

 

Jag är tamigfan så jävla snäll!!

 

Funderar dock på om jag egentligen borde ha tagit nån hundring mer i hyra iallafall.....

 

Försöker boka ett pass på friskis. Det bästa dubbelpasset man kan gå på. Och så har som spärrat mitt kort. Inaktiverat det. Tråkigt. Nu måste jag charma någon så jag kan lura till mig ett gratis månadskort. Ingick inte i min plan. Men det är ju tur att jag är bra på sånt där.... HÄHÄHÄ

 

 

Väl mött