klyftigatankar

 

Livet med beslutsångest. Livet som lagomt neurotisk och planneringsfreak. Livet där planer, idéer, tankar och drömmar ändras lika snabbt som de uppkommer.

 

Var på arbetsintervju i fredags för en vecka sedan. Var och hospiterade på en annan avdelning igår. Extraknäckte som forskningssjuksköterska idag. Diskuterade arbetsmöjligheter på min gamla avdelning med min gamla chef idag. Blev uppraggad av Doktor Forskare som vill att jag ska jobba där. Ska på två arbetsintervjuer på måndag. Om elva dagar åker jag ut i vida världen. Och innan jag gör det vill jag ha bestämt mig för vart jag ska börja jobba när jag kommer hem.

 

Ställe nr 1 verkar nytt och spännande. Annorlunda från det jag har jobbat med, och otroligt givande (typ lite Florence). Typ sånt jag ändå vill hålla på med. Ställe 2 lockar inte jättemycket, men verkar ha en sjukt bra personalgrupp och ändå rätt varierande arbete. Men kanske inte riktigt den typen av sjuksköterskejobb som jag vill pyssla med. Ställe 3 är mitt gamla jobb. Det min gamla chef och Dr. Forskare erbjuder känns tryggt och välbekant, men ändå nytt och givande och "bra för karriären". Där finns en massa inslag med sånt jag ändå vill göra i framtiden. Senare. Men inte jättestora möjligheter till nattjobb. Och lets face it, jag gillar ju nattjobbet. Och avdelningsjobbet, som det inte verkar bli så mycket med. Ställe nr 4, dit där jag ska på intervju på måndag verkar spännande, nytt och ger andra erfarenheter och kunskaper. Men verkar inte långtråkigt som andra alternativ.

 

Jag kan inte bestämma mig. Vill inte bestämma mig. Känns som att jag ändå inte kommer vilja jobba mer än ungefär drygt ett halvår innan jag antingen vill ut i världen (jättejättejättemycket vill jag ut i världen och jobba!!!). Eller plugga vidare, eller nåt annat. Frågan är väl bara vad jag vill..... För jag vill jättemycket och ingeting. Precis som vanligt.

 

Kan sitta här hur länge som helst och jämföra och utvärdera. Väga fördelar mot nackdelar och vrida och vända på mina resonemang.

 

Mitt gamla jobb.... Inte så många helger. Men inte så mycket natt. Inte så mycket avdelning. Mest åtta till fem. Och det kom vi ju fram till att vi inte gillade när vi jobbade i sommras, eller hur? Men lediga helger. Det är väldigt lockande. Och utbildningsmöjligheter. Utvecklingsmöjligheter och uppföljning. Men ändå inget nytt och spännande. Bara gammalt och vant. (eeeh, jag gillade väl sånt som va välkänt och tryggt...?)

 

Och så onkologen. Sorgligt och givande på samma gång. Nätter och dagar och varierande, möjlighet att gå ner på mottagningen. Inte asmycket helger. Och så bakar dom varje dag. Och de jättesjuka och jättefina patienterna. Nytt och spännande.

 

Och så hjärtintensiven. Mycket av allt. Varierande jobb och mycket maskiner och ekg och intensivt.

 

Förlåt Charlott, vi hade en fin dag tillsammans som kollegor, men jag tror det får sluta där. Det var nog inte min grej det där.

 

Om en vecka måste jag ha bestämt mig. Och hur mycket jag än ringer mamma och konsulterar, frågar om råd, så blir jag bara mer och mer förvirrad. Hon bara nickar, håller med. Jag är så jävla rädd att välja fel. Mest för att jag trodde att jag hade bestämt mig för vad jag vill göra och hur jag vill gå vidare. Men nu har jag typ ingen aning. (vad är det värsta som kan hända?)

 

Jag kanske ska lägga tre lappar i en hatt och bara dra? Kasta tärning? Ringa ett medium? Snurra flaska? Eller låta någon helt okänd människa säga en siffra mellan ett och tre? Det kommer ju bli helt fel vad jag än väljer. Fast jag kan ju göra så som jag alltid gör och fråga min lillasyster om råd och sen göra precis tvärtom. Det brukar ju funka bra annars.....

 

och så undrar jag om jag överhuvudtaget kommer bo till våren....

 

Väl mött