klyftigatankar

 

Imorse vaknade jag med tanken att jag med allra största sannolikhet skulle vilja börja jobba på hjärtintensiven. Kul. Spännande. Nytt. Utmanande. Vaknade med tanken att jag absolut inte ville jobba på specialmedicin. Konstigt. Tråkigt. Förvirrande. Vaknade med tanken att jag förmodligen inte vill börja jobba med forskningen. Ensamt. Enformigt. Långa dagar. Vaknade med tanken att jag kanske vill börja jobba på onkologen. Givande. Nytt. Mysigt. Bra arbetsklimat.

 

I förmiddags hade jag tanken att jag aldrig i livet vill börja på hjärtintensiven. Intetsägande chef. Inte så spännande. Rätt tråkigt. Det enda jag skulle få ut av det är att lära mig EKG jävligt bra. (vilket iofs var min baktanke med att börja där) Det kan jag lära mig nån annanstans. Nån annan gång. Hade tanken att jag nog vill börja jobba på specialmedicin. Varierande. Utvecklande. Stabilt.

 

Ikväll har jag tanken att jag vill börja jobba med forskniningen. En sällsynt chans i livet. Roliga kollegor. Jag har framtidsplaner på kirurgen.

 

Vet fortfarande inte alls vad jag vill.

 

Har spenderat hela dagen på sjukhuset, utan att egentligen jobba. Har hängt med världens bästa Eduardo. Jag har alltid skitkul när jag är med honom. Och det är han jag kommer jobba med. Eftersom han är doktorand är han överläkarens springpojke och for göra hans dirty work. Eftersom jag är forskningssjuksköterska kommer jag göra doktorandens dirty work. Jag har inte skrattat så mycket som jag gjort idag på väldigt länge. Mest för att vi har skojat och skämtat och gjort lite narr av forskningsnördar som jobbar på labb och totalt nördar in sig på saker som ingen annan fattar. Eller är intresserade av. Vi kände oss som Alice i Underlandet

 

Och det är det som lockar. Det är ett välkänt gäng där jag vet att jag kommer ha kul. Kommer alltid trivas med kirurgiska patienter. Alltid. Kommer alltid trivas med dom doktorerna. Och det är det som känns tryggt. Att inte ha en aning om hur ens kollegor på specialmedicin eller onkologen kommer vara gör mig både rädd och nervös. Även om jag vet att många av sjuksköterskorna bytts ut på mmitt gamla jobb och att jag knappt känner någon där längre...

 

Fan vad jag hatar att älta saker och tänka över saker om och om och om igen. Jag vet att jag komer trvias och vara nöjd vilket jobb jag än väljer. Jag vet att det komer vara dagar och veckor där jag undrar vad fan det är jag håller på med. Vilket jobb jag än väljer. Vet att det kommer vara stunder jag vill gråta och springa därifrån för att det är så förjävligt mycket att göra. Vilket jobb jag än väljer. Vet att jag komer längta till jobbet för att det är så givnade och kul och att jag lär mig nya saker varje dag. Vilket jobb jag än väljer.

 

Jag borde skriva tre lappar och lägga dom i en hatt.

 

Väl mött